Ibland gör man misstag...som att man inte håller sig till sin strategi när det kommer till pokerspel. Eller att man låter chanser i livet gå en förbi. Men vad gör det? Det kommer väl alltid en ny chans och en ny omgång poker...eller? Skjut mig i benet eller bevisa för mig att det är bäst som sker. FUCK!

Ladidadidaaa....

...jag drar till Sicilien ja!! Och livet kunde inte vara bättre :)

Skyll dig själv!?

Är det ditt eget fel om du bor på gatan? Om du inte har något annat ställe att sova på än en lastpall på Götgatan, kan du då skylla på någon annan än dig själv? Vi har ju trots allt alltid ett val...eller...

______________________________________________________________________
Ett täcke och en mössa var han i alla fall värd.

Oj

Oj, ibland vill jag så mycket samtidigt att jag inte vet i vilken tråd jag ska dra först. Igår tappade jag tråden totalt, men det var tydligen roligt...vad vet jag... Men golfströmmen förvandlades plötsligt till anledning varför italienare är så sexiga i speedos, jag tror inte någon hängde med i svängarna. Ladidadidaaa jag är så j-vla lycklig jag! Jag kan bli så glad att jag nästan spyr, är inte det lite konstigt!? Om jag kunde lägga in ett glädjetjut just här och nu skulle jag göra det. I love life oavsett vad! Pusssss på er alla som förtjänar det!

Gravar

Jag grävde inte bara min egen grav, jag spikade igen kistan och skyflade jorden över mig själv. Varför, varför, varför insåg jag vad jag gjorde alldeles försent? Tänk att det slutade med att den person som högg en kniv i ryggen på mig var jag själv och inte någon annan... Livet är ibland märkligt. Men jag fick i alla fall chansen att se vad det hade att bjuda på, INTE ETT JÄVLA SKIT BÄTTRE ÄN DET JAG HADE!! Fuck, fuck, fuck! Nu gör jag precis vad jag känner för igen, trots att jag inte vet vad jag egentligen vill ha för svar. Men som min mormors mor alltid sa: "det är bäst som sker". Amen..

Konstiga känslor, mycket konstiga känslor

Jag fick en konstig känsla igår när jag promenerade hem från 54 efter en kaffedrink och några öl. Vad skönt att komma hem till en tom lägenhet, tänkte jag. Men stopp och belägg, vad är det här! Jag har då aldrig tyckt att det är skönt att komma hem och vara ensam, jag har då aldrig inte velat ha någon bredvid mig när jag somnar, jag har då aldrig känt till maken vilka konstiga känslor. Men där var dom. Jag försökte leta i mitt lilla huvud efter någon person som jag hoppades att skulle vänta på mig där hemma i lägenheten, men nope...det var tommare än tomt. Ingen. Jaha, då får jag väl helt enkelt njuta av den här konstiga känslan av att vilja vara ensam så länge den varar. Jag har hört att den ska vara bra och enkel att leva med. Kanske det är så för att den enda jag behöver bry mig om är mig själv. Jag jag jag, bara jag och ingen annan. Mycket trevligt, tänkte jag och bäddade ner mig med en bok. Alldeles ensam.

Jag har sett mig själv...

...om 40 år... Vilken panik!! En dam kommer in i parfymbutiken där jag jobbar. Jag ser att hon har självförtroende och tycker att hon är en riktig puma (inte bara fläckvis). Damen bestämmer sig för att bättra på sitt utseende genom att sminka sig lite extra. Spackel, spackel på ansiktet där säg mig vem som vackrast i butiken är. Damen missmatchar sina knallröda läppar med sin gigantiska, gröna, mönstrade tunika. Jag antar att tunikans uppgift är att dölja vad som finns där under. Ni kan aldrig gissa vad hon gör när hon är klar!? Jo men visst, hon tar upp sin kamera och knäpper ett 20-tal bilder på sig själv i olika ljus med olika poser och miner! Hahaha! Jag tror att det var jag som fick se mig själv...helt knäppt...