Drömmen om att ringa 112

Jag har en jobbig återkommande dröm om att ringa till 112. Det jobbiga ligger i att det är så förbannat svårt för mig att i drömmen få dessa tre ynka siffror att hamna i rätt ordning.

Inatt var jag inne i ett gammalt trä hus med en massa spån högar i hörnen. Utöver en massa spån fanns där även en överdimensionerad spis, en brandslang och en handdusch. Ni kan säkert räkna ut att det naturligtvis började brinna i spånhögen bakom spisen. För att släcka elden som spred sig hysteriskt snabbt greppade jag handduschen med superdåligt tryck och gjorde ett tappert försök att få bukt på problemet. Varför jag inte tog brandslagen kan man ju fråga sig, men varför göra det enkelt när man kan göra det svårt. Jag sneglade dock på brandslangen några gånger, men ansåg att jag inte hade tid att lägga ner duschen för att byta till slangen. Nåja, det jobbig med drömmen var att jag samtidigt som jag sprejade vatten med handduschen skulle ringa 112. Hmm...hur var numret nu igen, 211...122....212....121.... HUR SVÅRT KAN DET VARA!? Sedan slog det mig "aha! jag har ju programmerat in numret i min telefonbok". Men vilket namn har jag sparat numret under, SOS...larmcentralen...alarmcentralen...eller något helt annat... Suck! Inte nog med det, helt plötsligt invaderas huset av en massa hundar som absolut vill komma in och busa i elden. Så med ena handen försökte jag släcka elden med en handdusch, med andra handen försökte jag slå numret 112 rätt, med tredje handen försökte jag fösa undan alla dessa hundar som dök upp från ingenstans.

Det är så frustrerande när jag drömmer detta. Och ännu mer frustrerande är det att jag inte kan fatta varför jag återkommande drömmer om att ringa 112, men inte kan få till det...
____________________________________________________________________

Inga hundar kom till skada i drömmen.

Självupptagenheten har nått sin kulmen

Att jag är självupptagen är ingen nyhet. Jag tycker själv att jag är väldigt intressant och spännande, det finns ingenting bättre än att lyssna på mig själv. Samtidigt glömmer jag lätt bort att jorden inte snurrar runt mig och att det faktiskt finns andra människor här som kanske har något att tillföra, som har känslor de vill uttycka. Nåja, det här är min blogg och här kan jag vara hur självupptagen som helst. HA!

Självupptagenheter nådde sin kulmen när jag insåg att jag legat min väns soffa och läst högt ur min egen blogg. Jag hade visserligen druckit någon öl och lite skumpa, men va f-n jag skrattade högt åt mina egna inlägg! Usch...vad jag skäms...förlåt, det ska aldrig hända igen. Jag ska ALDRIG mer tvinga någon att lyssna på mig när jag läser högt vad jag själv har skrivit...det är att gå för långt.

Det ordar sig...det gör det alltid!

Allt går så bra just nu att jag nästa blir lite nervös. På måndag ska jag träffa min (förhoppningsvis) blivande hyresvärd.

Det hände något helt plötsligt förra torsdagen när jag och missionären låg i hennes soffa och drack öl efter en tre minuters löptur till systemet. Missionären berättade att en kompis till henne köpt en lägenhet och att denne kompis lägenhet på Söder (två minuter från Medis) därför blir ledig. På fredagen tog jag en promenad och kollade på lägenheten, några dagar senare får jag ett samtal från lägenhetens ägare som ställer några frågor om min framtid och säger att det nog inte ska vara några problem med att jag tar över lägenheten. Vi ska träffas på måndag för att skriva kontrakt! Om jag inte mot förmodan gör ett alldeles fruktansvärt dåligt intryck...men det lär väl inte hända, eller...?

Dagen efter detta samtal ringer de från båten jag brukar jobba på och säger att de nu har fixat sommarjobb åt mig! Wohoo!! Inte för att båtjobb är det roligaste som finns, men det är pengar, pengar och mycket pengar det handlar om. Och pengar kommer jag definitivt att behöva med tanke på min framtida hyra... MEN FATTAR NI!! JAG HAR FÅTT EN LÄGENHET PÅ SÖDER!!

Livet kan inte bli så mycket bättre än så här....me like it!
____________________________________________________________________

Vissa saker går mindre bra, men där har jag bara mig själv att skylla...men vad gör 0.5 kg hit eller dit...MYCKET! ARGH!
____________________________________________________________________

Jag börjar tro på det här med karma...ni kommer ihåg den gången jag fick parkeringsböter på en gratisparkering. Om jag ska vara riktigt ärlig med vad som hände så visste jag innerst inne att jag parkerade fel, men va fan (!) inte trodde jag att de skulle kolla en gratis parkering...tji fick jag!

Nåja, den här gången handlar det om min frys som jag köpte när jag flyttade till kotten. Ni vet en sån där liten perfekt frys för oss studenter som bor i lägenheter med endast ett frysfack. När jag sedan flyttade till tärnis fanns det redan en frys i lägenheten, varför min lilla perfekta frys fick stå i mitt förråd. När det var dags att flytta igen ringde jag myrorna och tyckte att de skulle ta med min perfekta lilla frys till sin butik. Myrorna ville inte ha den, jag orkade inte flytta den, jag lämnade med andra ord helt kallt min lilla perfekta frys i förrådet på tärnis. Tror ni att det finns något annat än ett frysfack i min blivande lägenhet på Söder...? Jag börjar förstår mig på det här med karma.... Några förslag hur jag ska göra med mitt återkommande frys problem?

Att packa

Åh, jag blir så trött på mig själv när jag packar! Jag har en sån där väska på hjul, men den är större än den väska jag vanligtvis tar, och tänkte att jag tar den för att slippa bära på min packning. Tror ni att det blir lättare för det...? NEJ! Naturligtvis tar jag med mig mycket mer kläder och saker än jag egentligen behöver vilket gör att hjulen håller på att bågna på väskan och det inte alls kommer att bli trevligt att dra den efter mig på min resa till Sthlm-Åland. Och eftersom min väska har hjul och jag inte behöver bära på annat än min handväska passar jag på att ta med min dator och en massa skolböcker. Va fan har jag för problem!?

Ska skriva en litteraturquiz på nätet imorgon, läser en marknadsföringskurs på distans, och har därför planerat att läsa två kapitel i Kotlers Principles of Marketing på bussen. Vad tror ni, kommer jag att läsa?

Om 35 min går bussen, och trots att jag vet att det bara tar max 5 min för mig att gå till bussen känns det som om jag borde börja gå nu. Jag ska försöka hålla mig 10-15 min till och öva på min tidspessimism, borde kanske öva på att bli av med min pessimism överlag. Men tack vare min uppsatskompis försöker jag att lite nu och då tänka positiva tankar istället för att hesta upp mig totalt över saker som antagligen inte kommer att hända. Just nu hetsar jag över att jag helt säkert kommer att få någon som luktar illa brevid mig på bussen. Denne någon kommer säkert att vara så där lite psyko och har myror i brallan, ni vet en sån där som omöjligtvis kan sitta lungt. En sån där som gör hetsiga rörelser hela tiden, totalt osynkroniserade rörelser. Personen kommer säkert också att vara en sån där som inte fattar att jag HATAR människor som rör vid mej på bussen. Ni vet när man flyttar sig närmare och närmare fönstret tills man sitter klistrad mot det och ändå tar personens arm i en för att personen tror att det är ok att ta mer plats om jag tar mindre...ARGH! Jag hatar det här! (Okej...tänk positiva tankar...) Busschaffisen kommer säkert att vara en sån där idiot som inte fattar att man inte behöver ha fullvärme på i bussen när den är packad med människor, solen skiner och det är 15 grader varmt.

Okej, nu drar jag...

Days of our Lives

Jag tycker inte om att vänta... Just nu väntar jag på bussen till Sthlm, den går om fyra timmar. Jag skulle kunna göra något vettigt av tiden, men det går inte! Det kryper i kroppen och jag känner mig en aning stressad över att bara sitta och vänta på att klockan ska gå liiite fortare än den gjorde för två minuter sedan. Nästa punkt på schemat är att duscha och sedan fixa lunch, med lite tur tar det exakt 3.5 timmar. Varför är det så svårt att bete sig som man göra vilken annan dag som helst när man ska resa?

Btw så tycker jag att ordet bete är ett komplicerat ord, nu menar jag inte som i huggtand på elfant (så står det i SAOL) inte menar jag heller bete som i där djur äter på sommaren eller bete som när man metar och sätter en mask på kroken. Nej jag menar bete som i beteende, varför stavas inte då bete med två e (betee)? Mycket märkligt...

Nåja, tillbaka till saken. För att få tiden att gå tittar jag på Våra bästa år (Days of our Lives). Tänk om mitt liv vore lika dramatiskt och spännande som deras. Drama, drama, drama och no work what so ever. Jag tror aldrig att jag har sett någon av dessa människor jobba, med undantag för Hope, Bo, Roman och Abe som ju är poliser och därmed måste jobba hela tiden p.g.a. allt som händer i Salem. Åhhh...spännande! Nu berättar John Black just för Dr. Marlena att hon erkänt en massa mord eftersom hon fortfarande är in love with ROMAN...tadaaa...spänningen stiger. För er som inte vet det så startade denna serie redan 1965 och första säsongen består av 10 814 avsnitt, om jag inte missuppfattat det så pågår säsong 1 fortfarande och snart kommer den ut på DVD. Om ni följer serien här i Sverige och inte vill veta vad som händer ska ni blunda nu... Jag såg nämligen på serien när jag var i USA för några år sedan och då visades avsnitt som ännu inte kommit till Sverige och det visar sig att Stefano DiMera inte alls är död. Han har byggt upp ett låtsas Salem på en ö dit han tar alla de människor som Marlena nu dödar, wohooo.... Gud vad mitt liv är tragiskt!

Vissa tycker att jag ser tillgjord och dryg ut, att jag har konstiga miner och borde vara mer naturlig. Jag som själv tyckte att jag lyckades så bra...
___________________________________________________________________________

Det går fortsatt neråt :)

Min nya frisyr

Okej, här kommer några bilder på hur min nya frisyr ser ut. Det syns dock inte hur det är klippt i nacken, men jag lovar att det är riktigt snyggt!

Reklamer

Har ni sett reklamen för spelalagom.se? Hahaha! Den är så sjukt rolig :) För er som inte gjort det kommer den inom kort att läggas upp på hemsidan.

Något annat intressant om reklam är att Lindex och H&Ms reklamer för vårsäsongen slutar ungefär på samma sätt. I Lindex rekalm är det en tjej med en kort klänning som består av tre breda ränder som går mot kameran med en stor ros bakom sig. I H&Ms reklam är det en tjej med en kort klänning som består av tre breda ränder som går mot kameran med en massa rosenblad virvlande runt sig. Mycket märkligt att två så stora kedjor har ungefär samma upplägg på sina reklamfilmer.

Varför bytte jag blogg?

Jag är lite fundersam över mitt beslut om att starta en ny blogg, varför fortsatte jag inte skriva på den gamla? Nåja, får lägga in en länk till den in case någon vill läsa gamla inlägg (vem nu som kan tänkas vilja göra det)...

I torsdags rykte håret för en sjukt snygg page! Det var nervöst, men jag är supernöjd! Som planerat sa jag inget till min frisör om mina planer, istället frågade jag henne vad hon skulle göra om jag gav henne fria händer. Hon funderade länge och väl, tittade på min ansiktsform, min huvudform, hur mina öron sitter o.s.v. Sedan förklarade hon att hon skulle klippa mig i exakt den page jag haft i tanken den senaste månaden! Helt otroligt! Så jag sade bara "go for it". Eller nej det sade jag inte, men det låter coolt att skriva så. När det sedan var dags att klippa av mitt hår i nacken precis under hårfästet spelade de en dramatisk, instrumental låt på radion (precis som på film), men jag har än så länge inte ångrat mitt beslut. Ska lägga upp en bild någon dag när jag har lust och känner mig extra snygg :)

För er som undrar hur det går med viktväktarna så knaller det på sakta men säkert. För två veckor sedan hade jag igen gått upp o,5 kg och bestämde då att nästa gång jag väger mig ska jag vara under 64 kg. I torsdags när jag ställde mig på vågen vägde jag mycket riktigt 63,9 kg! Ifs var det efter att jag hade plockat av mig mina sovshorst och linne, innan det vägde jag 64 kg, men what the heck 63,9 är vad som gäller :)

Nu väntar jag spänt på att höra från R.. angående jobbet som intern informationsansvarig. Sista ansökningsdagen var i onsdags. Från och med torsdag skulle de gå igenom ansökningarna och efter senast en och en halv vecka ska alla ha fått besked.... Är det bra eller dåligt att jag inte hört nåt än!?
____________________________________________________________________

Vad händer sen? Jag är tveksam, orolig och osäker...

Den stora dagen

Imorgon händer det...kanske, eventuellt, om jag inte får kalla fötter... Jag ska till frisören och har senaste månaden funderat fram och tillbaka på om jag ska klippa av mig mitt långa hår för en page eller om jag ska låta bli. För en vecka sedan var jag säker som bara den, men idag vet jag inte riktigt längre. Det vore väldigt spännande och roligt med en helt ny frisyr, men oas tycker jag jag ju om mitt långa hår. Tänk vad det ska vara svårt! Men om jag klipper det nu och ångrar mig så har jag faktiskt långt hår igen till julen, och med tanke på hur snabbt tiden rinner iväg så är det jul imorgon...nästan... C. tycker inte att jag ska klippa mig, han vill att jag ska ha så där långt, fint, blont hår som jag hade när vi träffades. Alla andra tycker att jag ska göra det och själv vet jag inte riktigt vad jag tycker längre. Jag önskar att min frisör gav förslaget utan att jag behöver nämna det själv, för om hon säger att jag ska klippa mig så tror jag på att det blir snyggt. Åh! Vad det alltid ska vara svårt!

Över till någonting helt annat. Jag var på yoga igår och det slog mig att det ALDRIG är någon som pruttar på yogaklasserna här i Sverige, mycket märkligt... När jag var i USA pruttade alla som om de trodde att de aldrig skulle få prutta igen. Men då tränade jag ifs på LA Fitness där de hade typ världens största yogasal och det var minst fem meter mellan varje person. Annat är det på N'joy där vi trängs som packade sillar....och då är det ju inte så roligt om någon skulle prutta en rakt i ansiktet när man utövar den stående huden. Speciellt inte eftersom ventilationen inte är den bästa. Men är det faktiskt så att vi här i norden är så up-tight att vi inte vågar prutta på yogaklasser där allting är tillåtet, eller är det helt enkelt så att vi inte äter lika gasbildande mat som amerikanarna? Läste btw en tidning där de presenterade nya träningsformer och den nya grejer är tydligen nakenyoga! Men tydligen finns det än så länge bara klasser för män... Usch, tänk er ett rum fullt med nakna män som utövar yoga. Hahahaha! Det måste ju se helt sjukt ut! Och lukta svettigt pung! Tyvärr måste jag göra er besvikna och meddela att trenden ännu inte nått till Sverige, och jag är tveksam till om den någonsin kommer att göra det.

-------------------------------------------------------------------------------------------------
Smussel, smussel...vilken tur att jag är allsvetande...